Låna pengar som affärsidé

Låna pengar är grunden för all bankverksamhet, banker lånar in kapital och lånar dessa pengar för att göra en förtjänst.

På medeltiden i Italien skapades vår modell för bankverksamhet. Modellen går ut på att banker lånar in pengar från sina kunder för att sedan låna ut pengar till andra kunder. Räntan som bankerna får in på att låna ut pengar används till att betala ut ränta till kunder som har lånat ut pengar till banken, bankens utgifter samt att ge vinst.

Tanken bakom systemet med att låna pengar och betala ränta är att handeln blir effektivare.

Utgångspunkten för banksystemet är den klassiska situationen att handelsmän köper in varor för att sälja dessa vidare med vinst. Begränsningar som finns i handelssystemet är kapitalbasen. Handelsmän med begränsade tillgångar kan bara göra affärer så långt det egna kapitalet tillåter detta. Om handelsmannen har möjlighet att köpa in mer, mer än vad handelsmannen har i egna kontanter, kan handelsmannen öka sin vinst. Vinsten används till att betala ränta och till investering i egen verksamhet. Handelsmannens affärer växer. Detta får till följd att hantverkare, eller tillverkare, får mer att göra. Tillverkarna ökar sin försäljning, men kan inte sälja mer än vad de kan tillverka. En trång sektor vid ökning av produktion är kapital till att köpa in mer råvaror.

Med ovanstående exempel är det ganska enkelt att se och förstå att handeln ökar om utomstående kapital tillförs. Med ökad handel följer fler arbetstillfälle.

Det blir som ringar på vatten. Men för att få igång handel måste det finnas kapital att tillgå. Vad som hände på medeltiden var olika transaktioner infördes för att gå runt förbudet mot ränta. Under medeltiden var det strängt förbjudit att låna pengar mot ränta. Den som lånade ut pengar mot ränta blev utstött av kyrkan och socialt isolerad. Bankirer kom på att de kunde ställa ut växlar utan ränta. Konstruktion är enkelt. Jag lånar ut 10 000 kr till dig, en skuldförbindelse skrivs, växel. Skuldförbindelsen skrivs på ett högre belopp, till exempel 12 000 kr. När en viss tid har gått köper du tillbaka växel, din skuldförbindelse för 12 000 kr. Du har längre ingen skuld och jag har fått 2 000 kr för besväret att låna ut pengar, ränta. Eftersom det inte stod ränta så blev det ingen ränta i samhällets ögon, även om det är hårklyveri med ord.

Bankirer som låna pengar

Bankir kom på att det fanns mängder med rika personer som hade sparade pengar i mynt. Dessa mynt förvarades någorlunda säkert. Men det var dött kapital. Om pengar inte används går det heller inte att tjäna några pengar på pengar. Om rika personer lockas till att låna ut pengar till bankirer mot ränta så får dessa personer en liten vinst på sina pengar utan att behöva göra något.

Bankerna blev en nod för pengar. Banker lånade in pengar från kunder och lånade ut pengar till dem som behövde expanderas in verksamhet, samt hade möjlighet att betala tillbaka. Bankirer som finns i mitten behöver kan låna olika summor och låna ut olika summor, summorna behöver inte matcha varandra. Om banken lånar in från 100 kunder med olika belopp så kan de låna ut dessa till 20 kunder, det vill säga att antalet kunder som behöver låna pengar behöver inte gå jämt ihop med antalet kunder som sätter in pengar på bankens konton.

Det ska i sammanhanget sägas att de italienska bankirerna som var verksamma på medeltiden var till en början inte renodlade banker utan var i grunden handelsmän som tjänade pengar på både handel och låneverksamhet.

Stockholms Banco, Sveriges första bank

På 1600-talet grundades Stockholms Banco. Det var Sveriges första bank, som på sätt och viss finns kvar eftersom Riksbanken grundades på grund av Stockholms Banco misslyckades kapitalet med att låna och låna ut pengar.

Stockholm Banco missbedömde behovet av att matcha kunder mot varandras behov. Banken byggde sin verksamhet på att förmögna människor satte in sparkapital på girokonto. Girokonto är ett konto som innebär att man kan ta ut och sätta in pengar som man själv vill, ett lönekonto.

Svårigheterna med bankverksamhet som bygger på att låna in små summor från många olika kunder och låna dessa pengar till stora investeringar är att ha beredskap när kontohavarna kommer in till banken för att ta ut pengar. Om banken har låst upp sitt utlåningskapital till stora investeringar som fastigheter blir det besvärligt. Stockholm Banco lånade ut pengar till fastighetsköpare. De insåg inte behovet att ha pengar i kassan för att betala ut pengar. När kunder inte kunde få ut sina sparade pengar som de hade lånat ut till banken blev de missnöjda. Ryktes spreds att banken inte hade några pengar alla småsparare köade därför utanför banken ihop om att få ut sina sparpengar. Banken fick slå igen. Bankens grundare, Johan Palmstruch, dömdes till döden. Dödsstraffet genomfördes dock aldrig, straffet blev omvandlat till livstidsfängelse.

Konsten att låna pengar

Själva konsten med att låna pengar för att sedan låna ut dessa pengar är att ha en lagom stor kassa. En för stor kassa innebär att utlåningsräntorna inte täcker inlåningsräntorna. För liten kassa innebär att kunderna inte kan få ut sina insatta pengar när de vill. Bankens uppgift är att matcha dessa olika strömmar.

En av orsakerna till att Wallenberg blev framgångsrik bank var att de lärde sig att hantera dessa strömmar. AO Wallenberg förstod att nyckeln till framgång för banker är att ha en balanserad kassa. Det är det som krävs för att bli framgångsrik med att låna pengar.